Svensk folkton och klassiska tongångar. Hammondorgel och akustiska instrument. Popical, serien där pop- och rockartister sammanstrålar med klassiska musiker, presenterar X november den legendariska hammondorganisten Merit Hemmingson.
Mer än någon annan har Merit Hemmingson personifierat hammondorgeln i Sverige. Men inte nog med det. Detta 200 kg tunga och därmed rätt udda instrument använde hon för att ge den svenska folkmusiken en helt ny och egen ton i slutet av 60- och i början av 70-talen. Med de tre plattorna, Huvva!, Trollskog och Bergtagen, ristade hon in sig i den svenska musikhistorien: ingen annan smälte samman svensk folkmusik med rockiga och jazziga beats och eget ordlöst nynnande på det sätt som Merit Hemmingson gjorde – och fortfarande gör.
Med låtar som Gammal jämtländsk brudmarsch blev hon rikskändis, dessutom folkkär och samarbetade med namn som Beppe Wolgers, Maritza Horn och Ola Magnell. Hon reste många mil i bil i Sverige med Folkmusikgruppen som vid sidan av henne själv bestod av en basist, en trumslagare och ett knippe fiolspelmän. En viktig milstolpe i mitt liv, konstaterar hon några decennier senare.
Men Merit Hemmingsons musikbana började långt innan dess. Skolgången i Östersund gick väl sisådär, i huvudet fanns bara musik! Och direkt efter studenten blev det Stockholm – eller ska vi säga Nalen där det vankades jazz jazz jazz. Planen bestod i att resa till Toronto och gå i Oscar Petersons jazzskola. Istället fick hon ett erbjudande hon inte kunde tacka nej till och reste till New York. Där hängde hon på jazzklubben Birdland och satt in med Miles Davis band på Village Vanguard. Men framför allt bildade hon, jazzpianisten, ett band med fyra kvinnliga musiker på altsax, trumpet, bas och trummor. Under namnet Merit H. And Her Girl Stars turnerade de sedan i Sverige under ett halvår.
Att det så småningom blev hammondorgel på heltid för pianisten Merit Hemmingson handlar om omedelbar och total kärlek vid första mötet.
– Det är ett komplett instrument. Jag kan spela melodi, harmonier och basgångar med pedalerna. Till det kan jag sjunga, nynna. Och känslan att sitta vid en så stor magnifik möbel är enorm. Jag känner mig som en drottning och tycker direkt att jag är mycket bättre än vad jag är!
Efter ett halvt sekel på vägarna är det en rejäl underdrift att säga att Merit Hemmingson är bekant med musikaliska möten. Men att spela med klassiska musiker, en orkester, det är något helt nytt och något hon verkligen ser fram emot.
– Det ska bli skitkul! säger hon på telefon från studion där hon i skrivande stund gör de sista påläggen till sin nya ännu odöpta platta. Det har blivit ett tjugotal skivor under åren, den senaste i raden är Hommage to Jan – hyllningen till jazzpianisten Jan Johansson och hans Jazz på svenska.
Den här gången har hon för första gången skrivit allt material själv (fortfarande i folkton), och flera av de nya låtarna (och en hel del äldre örhängen) kommer under Popical-konserten att kläs i än nyare arrangemang av bland andra Martin Schaub. Exakt hur det kommer att låta vet hon inte men det verkar inte bekymra henne nämnvärt. Hon är uppenbart van vid improvisationer och att svara på de utmaningar livet bjuder på.
– Min roll? Haha, jag kommer väl att sitta på orgelpallen och titta ner på tangenterna som vanligt … och känna mig som en drottning!
Johan Scherwin
(Podiet 2016)