New Album är Rena Ramas första LP utan basisten Palle Danielsson; borta är lite av det långsamma sökande som alltid präglat gruppen. Med Anders Jormin på bas och Anders Kjellberg på trummor bakom originalmedlemmarna pianisten Bobo Stenson och saxofonisten Lennart Åberg har gruppen blivit lättare, homogenare och mer utpräglat jazziga.
Detta innebär inte att gruppens identitet har gått förlorad, bara förändrats, förskjutits en bit: kvar är den alldeles egna blandningen av folkmusik, kromatik, Coltraneinfluenser, även om kryddningen är annorlunda.
Den inledande Hugos dessert rör sig stillsamt i ackorddjungeln, utstrålar den totala närvaro man kan uppleva när ett litet barn för första gången på egen hand petar i sig exempelvis glass.
Twenty-two years tar oss med till gränstrakterna för den fria jazzen när Lennart Åbergs sopransax pressar fram högre och högre intensitet i musiken.
Sorg förmedlar just sorg; starkt och tydligt, utan omsvep. Dess gestalt visar Rena Ramas intresse för folklore. I grunden en evigt klingande pedalton runt vilken för pianot snurrar, därefter ett bassolo med stråke som artikulerar det orientaliska draget.
Douze rycker loss ett gungande tema efter en ”förvirrad” start. Monkska kantigheter i ackorden blandas med rakt sväng.
När Rena Rama gör en så fulländad och oerhört varierad platta, präglad av högsta musikalitet, känslighet och dynamik blir jag övertygad om att jag hört årets bästa svenska jazzplatta!
Johan Scherwin
(DN 1986)