2015 är året då Polarpriset går till två kvinnor och Dame Evelyn Glennie från Aberdeen, Skottland är en av dem. Hon får priset bland annat för att ”hon har vidgat vår förståelse för vad musik är och att lyssnandet bara delvis har att göra med våra öron”.
Delvis? När man ser och hör Evelyn Glennie kan man undra om våra öron överhuvudtaget har något med lyssnandet att göra. Hon inte bara spelar okej, nej denna i ordets sanna bemärkelse virtuos behärskar sina många instrument till absolut fulländning.
Genom sitt blotta exempel ställer hon en rad föreställningar på ända. När hon i tjugoårsåldern sökte till the Royal academy of music i London avslogs hennes ansökan enbart på grund av det faktum att hon var döv. Ingen döv kan ju höra eller än mindre spela musik! Men Evelyn Glennie protesterade så kraftfullt att hon fick göra antagningsprovet – precis som alla andra sökande – och blev naturligtvis antagen.
Nästan viktigare var att hon genom sin protest lyckades ändra på antagningssystemet. Ingen i hela Storbritannien får sedan dess nekas en utbildning på grund av en funktionsnedsättning. För vem har sagt att en person utan armar inte skulle kunna spela ett blåsinstrument eller måla en tavla? Kan Evelyn Glennie, varför skulle då ingen annan kunna göra det de brinner för?
Ändå är det bara en av många segrar denna viljestarka kvinna från Aberdeenshire i Skottland vunnit. Hon växte upp i en musikaliskt intresserad jordbrukarfamilj. Fadern var amatördragspelare och spelade i lokala dansband. Själv började hon spela munspel och klarinett innan hon slog sig ned vid pianot. Men så en dag fick hon syn på ungdomsorkesterns slagverk och kände direkt att det var där hon hörde hemma.
Ungefär samtidigt tog hennes hörselproblem, som debuterat vid åtta års ålder, steget till näst–intill–total–dövhet. Och få, om ens någon, trodde att hon skulle kunna fortsätta med musiken. Man måste väl ändå höra för att kunna spela? Men Evelyn Glennie är inte den som ger sig, och hennes vilja att fortsätta spela blev än starkare när hon fick ett par trumpinnar och kunde slå sitt första slag på en virveltrumma. Trots att hon i dag har en av världens största privata slagverksamlingar med över två tusen instrument är och förblir virveltrumman hennes stora kärlek och huvudinstrument.
Att hon inte gav upp har hon inte bara sin egen envishet att tacka för. Tillsammans med sin slagverkslärare tränade hon sin ”hörsel” från dag ett. Hon lärde sig känna vibrationerna i hela kroppen och successivt urskilja frekvenser och toner och, inte minst, var i kroppen hon hör dem. Lite förenklat, höga ljud känner hon med käkbenen, tänderna och huvudet och lägre ljud mot bröstet och låren. Och hon hör vilken typ av ljud det är också, trumpet eller fiol.
I snart 40 år har hon utvecklat synen på kroppen som utvidgat öra och resonanslåda, och hon försitter inte tillfället att föreläsa och missionera om Lyssnandet under sina turnéer. Och turnerar gör hon mer än halva året. För hon är inte bara den första professionella och döva slagverkaren, hon är också den första slagverkaren som lyckats leva som solist överhuvudtaget. Sedan årtionden uppträder hon regelbundet över hela världen tillsammans med de främsta orkestrarna, dirigenterna och artisterna. Bland annat var hon den första att ge en slagverkskonsert på The proms på Albert Hall 1992, och hon spelade en nyckelroll i invigningen av de olympiska spelen i London 2012 då hon stod i spetsen för ett tusental slagverkare. Man kan bli adlad för mindre tyckte den engelska drottningen som redan 2007 gav henne titeln Dame.
När Evelyn Glennie först gav sig ut i världen fanns inte mycket musik skriven för soloslagverk. Men det är något Evelyn Glennie konsekvent arbetat för att råda bot på. Nu uruppför hon årligen en rad beställningsverk och har med det banat vägen för andra. I kölvattnet har det blivit ett trettiotal skivor som rymmer allt från närmanden till rock och underhållningsjazz över utflykter i världsmusiken till djupdykningar i den nyskrivna konstmusiken.
Märkligt nog har denna verksamma kvinna ändå något som kanske kan kallas fritid. Då designar hon smycken, samlar antikviteter och intstrument, spelar lite säckpipa och betraktar möjligen sin tartan i lugn och ro, det rutiga ylletyget som används i de skotska höglandsdräkterna. Vad mönstret heter? The Rhythms of Evelyn Glennie förstås.
Johan Scherwin
(NE:s årsbok 2015)