Den argentinske bandonionspelaren Astor Piazzolla har lyft den argentinska tangon från rännstenen, från de billiga barernas dansgolv och bordellernas salonger, upp till de stora konsertsalarnas scener.
Han har utvecklat denna enkla dansmusik till ett totalkonstverk, tagit råvaran och förädlat den till fulländning, slipat diamanten till 2000 karat. Med den bländade Astor Piazzolla en fullsatt och totalentusiastisk Berwaldhall i onsdags kväll.
Men det har inte gått utan problem. I Argentina kan man, för att låna Piazzollas egna ord, ändra på vad som helst utom tangon: presidenter kommer och går, endast tangon består.
I mitten av 50-talet var dock den 66-årige Piazzolla en lång yngre man, stark till kropp och vilja och lät sig inte nedslås av vare sig handgripliga angrepp eller bitska kommentarer. Han behöll tangons karaktäristiska rytm, vemod, den stundtals tårdrypande sentimentaliteten och den melodiska ådran är densamma. Men han la till jazzens ton- och improvisationsspråk, försåg denna ursprungliga dansmusik med så komplicerade och sammansatta turer, tempoväxlingar och dynamiska skiften att den mest förhärdade tangokavaljer skulle stå på öronen om han gav sig ut på golvet.
I första stycket efter paus tog Piazzolla med grupp tangon till dess yttersta gränser som enbart mästerskap på alla nivåer tillåter. I en sorts friform rörde denna komposition fullständigt drömlikt organiskt från bandonionsolon med blues- och jazzgångar till kollektiv improvisation, utvecklades till ett absurdistiskt tonkonstverk som dock aldrig förlorade tangons grundkänsla. Det var som en ändlös parad dörrar slogs upp i ett slutet rum, aldrig tidigare sedda möjligheter uppenbarades.
Även om Astor Piazzollas nya tango stötte på patrullo hemma i Argentina, kapitulerade stockholmarna förbehållslöst. Att tala om succé är ett direkt mesigt uttryck i sammanhanget: faktum är att jag inte kan påminna mej så häftigt entusiastiska applåder och tjut någon gång under mina år som konsertbesökare.
Kanske kommer Astor Piazzolla tillbaka till Stockholms konserthus redan om fjorton dagar. Missa honom inte då! Astor Piazzolla bjuder nämligen en musikalisk upplevelse som går utanpå det mesta.
Johan Scherwin
(DN 1987)